Hälseneinflammation (hälsenetendinopati)

Akut

Ett akut skede av hälseneinflammation är relativt ovanligt på grund av att symtomdebuten ofta är successiv. I de fall då smärtan uppkommer hastigt efter symtomfrihet väljer vi att kalla akut skede i denna kontext. 

Om man misstänker att man har fått hälseneinflammation bör man undvika den belastning som ger upphov till smärtan. Huruvida man ska vila helt eller om det rent av kan vara kontraproduktivt är inte helt utrett ännu och det finns olika åsikter i frågan. Forskning tyder dock på att fortsatt aktivitet till viss nivå (t.ex. löpning eller hopp) inte hindrar läkningen. Dock ska inte aktiviteten provocera påtaglig smärta, se rubriken ”När kan man börja springa” nedan.

Det du gör själv är avgörande för hur fort du blir frisk, belastningstålig fysiskt aktiv igen. Det finns skor, skydd som hälkil och inlägg samt behandling som avlastar och stimulerar läkningen, men belastningsanpassning och medicinsk träning är de viktigaste åtgärderna. Laserbehandling kan minska smärta, inflammation och svullnad samt skapa bättre förutsättningar för läkningsprocessen och således leda till ökad aktivitetsförmåga och kortare total läkningstid.

Man kan använda skor med lite hälklack eller att stoppa en hälkil under hälen i skon för att få hälen lite högre upp i förhållande till framfoten. På detta sätt minskas belastningen något i hälsenan, då man står och går, vilket kan underlätta utläkningen.

Ett hemträningsprogram innehållande excentrisk tåhävning samt egenmassage/tvärfriktionering över de ömma partierna i senan rekommenderas för att smärtlindra. Tvärfriktionsmassage innebär massage av senan på den ömmande punkten i tvärgående riktning till senans fiberriktning (längsgående). Massagen rekommenderas från dag två efter symtomdebut. Initialt 3 minuter massage dagligen som sedan ökas successivt varje dag i ordningen 5, 7 och 10 minuter. Fortsätt därefter 10 minuter dagligen varannan dag till smärtfrihet under aktivitet.

Personer som har stark smärta och problem att gå på grund av detta kan bli hjälpta av att använda skor med ”rullsula”. Rullsulan innebär att sulan är konvex och bidrar till avlastning genom att foten rullar över steget. Exempel på skor med rullsula är MBT eller Joyaskor.

Subakut/läkande

Den främsta behandlingen vid hälseneinflammation är successivt stegrad rehabträning (medicinsk träning), med fokus på just hälsenan, så att större tålighet utvecklas. Promenader, cykling eller liknande belastningsformer rekommenderas, men framför allt successivt stegrad tåhävningsregim (se övningar subakut fas). Forskning har visat att excentrisk träning (bromsande träning/muskelförlängning) kan vara fördelaktigt i startskedet, för att sedan kompletteras med koncentrisk träning (muskelförkortning). Träningen ska göras regelbundet, och gradvis göras svårare/tyngre, för att träna hälsenan att bli tåligare mot tyngre belastning samt främja läkningen. Om inte detta görs är det vanligt att effekten stannar av och patienter upplever att de inte kommer vidare i sin läkningsprocess.

Laserbehandling skapar bättre cellfunktion vilket kan förstärka effekten av den medicinska träningen och är således en behandlingsmetod som kompletterar övrig vård.

Stötvågsbehandling kan stimulera läkningsprocessen och på så sätt snabbare förbättra tillståndet och är även den ett bra komplement till övrig vård.

I de fall smärtan uppstår vid vardaglig gång kan hälkil fortsatt användas i detta stadie. Eventuellt kan formgjutna skoinlägg bidra med smärtlindring. Tvärfriktionsmassage kan fortsatt användas enligt instruktioner i akut skede ovan.

Belastning inom smärtgräns är viktigt både till vardags och vid rehabträning. Viktigt att förstå att denna fasen är lång men absolut nödvändig för återhämtning/läkning. Smärthanteringsmodell är AO = På en skala från 0-10 kallas allt upp tom en 5a för accepterbar smärta, men tuffare än så ska man inte pressa sig. Eftersmärta som klingar av inom 24h är också acceptabel, men ej längre än så.

Förebyggande och underhållande

För att undvika att drabbas av, eller återfå, hälseneinflammation ligger primärt fokus på att inte stegra träning för snabbt, eller att ha för kort återhämtning mellan passen. 

Hur du positionerar foten, vilken rörelse- och styrkeförmåga du har i fot och ben och vilket löpsteg och gångmönster du har har stor betydelse på storleken på den belastning som passerar genom hälsenan liksom hur den belastar senan. Har du återkommande hälsenebesvär rekommenderar vi funktionell analys som postural analys, gång- och löpanalys. Efter belastningsanalys är målet att träna upp förmågan till ett mer optimerat rörelse- och belastningsmönster.

Ibland är ortopediska skoinlägg och hålfotsbäddar nödvändigt för att korrigera en sämre belastningsbild. Ibland kan ett sådant inlägg samt avlastande skor vara ett bra komplement till medicinsk träning och funktionsförbättrande träning till dess en egen förmåga har tränats upp.

Vilka krav som ställs på vad- och fotstyrka varierar från individ till individ. Det är viktigt att träna upp styrka som korrelerar med den belastning som vävnaden utsätts för. Det krävs mer kraft och tålighet vid löpning än vid promenader för att motverka smärta. Tunga, snabba och uthållighetskrävande tåhävningsövningar samt hopp är till exempel lämpligt för den som önskar löpträna. En tumregel är att minst klara 3x15st enbens tåhävningar innan återgång till sin vanliga träning.

När kan man börja springa?

Vi brukar rekommendera att man åtminstone ska kunna gå smärtfritt innan man återupptar löpning. Därefter kan man göra ett testbatteri för att ”stress-testa” senan för att se om man är redo. Då provar man några övningsmoment och går vidare till nästa om det tidigare inte provocerade någon smärta.

1. 15 tåhävningar på två ben
2. 15 tåhävningar på ett ben (det skadade)
3. Jogga på stället i 30 sekunder
4. Hoppa på stället med två ben
5. Hoppa på stället med ett ben (det skadade)

Om ingen av de ovanstående aktiviteterna provocerar smärta i hälsenan kan man prova med att springa. När man återupptar löpning efter en skada/viloperiod ska man börja försiktigt och inte återgå till sin normala aktivitetsnivå eller belastningsgrad direkt, till exempel ska man reducera sin löpdistans och fart från det man sprang innan skadan och det kan även vara bra att växla mellan springa och gå den första tiden.

En smärthanteringsmodell (se bild ovan) som ofta används är att aktiviteten inte ska provocera smärta som skattas högre än 4-5 på en 10 gradig skala. Smärta som uppstår efter (upp till 24h) ska tas som en smärtprovokation från aktiviteten och om denna överstiger rekommendationen (5/10) bör man reducera sin aktivitetsgrad.