Plattfot och lågt fotvalv hos vuxna
Plattfot, även kallat pes planus, innebär en avsaknad eller förlust av det inre fotvalvet, och är ofta förknippat med en ökad pronationsrörelse av foten vid belastning. Plattfot delas upp i medfödd eller förvärvad samt flexibel eller rigid plattfot.
De flesta med plattfot drabbas inte av några symtom och kräver ingen behandling. De symtom som kan beskrivas är smärta i häl och hålfot samt att det föreligger en något ökad risk för andra skador som kan orsaka symtom. Vid förvärvad plattfot med dysfunktion och skada på tibialis posterior kan individen uppleva smärta kring den inre fotledsknölen, kring insidan av hålfoten och kring den yttre fotledsknölen.
Behandling vid plattfot innebär främst träning för fot och underbensmuskulatur och avlastning med prefabricerade eller specialanpassade skoinlägg. Aktivitetsmodifiering kan vara nödvändigt under en tid för att reducera symtom.

Vård vid plattfothet hos vuxna
Du kan få vår hjälp via video eller genom att boka en tid för ett fysiskt besök till någon av våra mottagningar.
Symtom vid Plattfot
Plattfot är inte alltid symtomgivande och de flesta har inga besvär alls. Dessutom kan den som har plattfot till och med ha en minskad risk för vissa skador.
De symtom som främst kopplas till plattfot är så kallade sekundära symtom. Det innebär att plattfot kan leda till ökad risk för andra skador som i sig medför symtom som smärta och nedsatt funktion, t.ex. hallux valgus och plantar fasciit. De symtom som är primära och kopplade till plattfot är främst belastningsrelaterad smärta i hålfoten och hälen.
Plattfot delas ofta in i grupper som beskriver egenskaper hos plattfoten som kan vara av värde vid behandling. De grupper som främst förekommer är medfödd eller förvärvad plattfot, samt flexibel eller rigid plattfot. En fot kan vara till exempel medfödd och flexibel eller förvärvad och rigid.
Förvärvad plattfot och uppstår till stor del på grund av nedsatt funktion i tibialis posterior muskeln, vars sena också kan bli skadad. Vid förvärvad plattfot förekommer ofta smärta längs tibialis posterior senan, från den inre fotledsknölen (mediala malleolen) ner till infästningen mot insidan av mellan- och hålfoten. Mer uttalad skada på tibialis posterior senan och större förändring i fotposition medför nedsatt gångfunktion, oförmåga att gå upp på tå på ett ben samt smärta i större delar av mellanfoten och vid den yttre fotledsknölen (laterala malleolen).
Flexibel plattfot kallas den form av plattfot där mellanfoten är rörlig. Ofta kollapsar det mediala fotvalvet vid belastning i stående och gång men i avlastad position eller om individen står på tå reser sig fotvalvet igen.
En rigid plattfot innebär att mellanfoten är stum och inte kan utföra någon rörelse, i dessa fall förblir fotvalven kollapsade i avlastad position och om individen går upp på tå. Rigid plattfot kan vara medfödd och beror ofta på en sammanväxt (koalition) av mellanfotsben. Vid förvärvad rigid plattfot är orsaken en ruptur i tibialis posterior senan och en progredierad deformitet.
När och var ska jag söka hjälp?
Vid symtomgivande plattfot eller symtom som är sekundära till plattfot är det bra att söka till vårdgivare med specialkompetens inom bedömning och behandling av fötter och plattfot.
Använd vårt register över vårdgivare som arbetar med plattfot för vuxna.
Vid dessa symtom ska du söka akut
Det finns aldrig någon anledning att söka akut sjukvård vid plattfot.
Så här ställs diagnosen
Plattfot bör delas in i grupper vid diagnostik. Medfödd plattfot bör skiljas från förvärvad plattfot och flexibel plattfot från rigid.
Diagnos bygger framför allt på sjukdomshistoria (anamnes), visuell inspektion och klinisk undersökning av foten för att klassificera potentiell plattfot. Symtom, funktion, fotledsrörlighet, fotvalvshöjd och hälbenspostion är något som vårdgivare undersöker extra noga.
Ett så kallat “too-many-toes”-test används ofta, men alltid i kombination med övrig undersökning, i diagnostik av plattfot. Detta innebär att när foten inspekteras rakt bakifrån syns mer än 5e och hälften av den 4e tån på utsidan av foten.
Utöver klinisk bedömning kan röntgenundersökning under belastning vara av värde samt ultraljudsundersökning vid misstänkt skada på tibialis posterior sena och ligament. Undersökning med magnetkamera används mycket sällan vid misstänkt plattfot och dess relaterade besvär.
Vad kan jag göra själv?
En stor del av behandlingen vid plattfot går att göra själv, eftersom att det främst innebär träning för fot och underbensmuskulatur. Se flik för övningar vid plattfot.
Vid symtomgivande plattfot rekommenderas modifiering av aktivitet som provocerar symtom. I de fall då smärta eller andra symtom uppstår vid gång eller löpning är rekommendationen att modifiera aktivitet eller aktivitetsnivå så att symtomen ej förvärras under eller efter aktivitet. Det kan innebär kortare promenader, eller cykling och simning istället för löpning.
Prefabricerade skoinlägg kan medföra avlastning och symtomlindring.
Behandling vid Plattfot
Behandling vid plattfot är framför allt träning för fotmuskulatur, avlastning med skor och skoinlägg, aktivitetsmodifiering och receptfria smärtlindrande mediciner vid påtagliga besvär.
Träning för foten involvera fotens interna muskler samt de muskler som sitter i underbenet men som fäster på och utför rörelser av foten (t.ex. tibialis posterior, peroneus longus och brevis samt triceps surae). Träning med en “kort fot”-övning har i två oberoende studier bevisats påverka plattfot och relaterade symtom på 6-8 veckor.
Töjning av stram vadmuskulatur brukar rekommenderas om detta anses vara orsaken till plattfot.
Skoinlägg med stöd för hålfot och hälben rekommenderas ofta vid plattfot som orsakar smärta eller nedsatt funktion. Dessa minskar symtom och kan möjligen motverka att deformitet förvärras under tiden som inläggen används. Skoinlägg kan inte korrigera en fotposition så att förändringen blir bestående när inläggen inte användas.
Vid förvärvad plattfot kan upp till 10% av drabbade behöva operation för att återfå funktion och minskad smärta. Detta beror då på en ruptur av tibialis posterior senan.
Vad är Plattfot?
Det finns många definitioner av plattfot men främst är det en term som beskriver avsaknad av ett medialt fotvalv med eller utan utåtvinkling (valgus) av hälbenet. Plattfot har för många ett dåligt rykte och att det alltid medför besvär, detta har medfört att många idag använder den kliniska termen Pes Planus för att beskriva fottypen. Plattfot innefattar symtomfria och symtomgivande fotpositioner, flexibel och rigid plattfot samt medfödd eller förvärvad plattfot.
Ibland används begreppen pronation, överpronation eller låga fotvalv synonymt med plattfot. Det är vanligt med ett lågt fotvalv och en ökad pronationsrörelse vid plattfot men det är inte detsamma. Alla fötter utför en pronation vid belastning.
Varför får man Plattfot?
Bland barn upp till 7 år är den rapporterade förekomsten av plattfot 51%. Denna typ av plattfothet försvinner ofta i samband med tillväxt och hos barn i 10 årsåldern är det endast 5% som har plattfot. I den vuxna befolkningen är förekomsten av plattfot mellan 15-23%, vilket alltså innebär att en del utvecklar plattfot med tid. Detta brukar kallas förvärvad plattfot.
Många fall av förvärvad plattfot beror på en nedsatt funktion i, och möjlig skada på, tibialis posteriorsenan samt en försvagning av stabiliserande ligament i foten (spring- och deltoideum-ligamenten).
Tibialis posterior muskelns funktion är dels att vinkla foten nedåt (plantarflektera) och inåt (invertera). Funktionen att invertera foten är mycket viktig för fotens stabilitet, då denna rörelse vid gång medför att ligament och andra passiva strukturer bättre kan utföra sin uppgift. Om funktionen i muskeln blir nedsatt tappar foten mycket av sin stabilitet vilket kan leda till ligamentförsvagning. När denna förlust av funktion förekommer och ligamenten töjs ut och försvagas påbörjas en deformitet av foten med en successiv förvärvad plattfot om ingen åtgärd införs.
En stram vadmuskulatur och kort hälsena kan också medföra en störd mekanik i foten som leder till plattfot.
Prognos vid Plattfot
Det finns motsägelsefulla konsekvenser av generell plattfot hos vuxna och prognos är därför svår att beskriva. I en relativt ny studie rapporterades ett samband mellan plattfot och ökad risk för generell fotsmärta samt flera skador i fot och underben. Det kan även finnas ett samband mellan plattfot och utveckling av främre knäsmärta och ländryggssmärta, detta är dock inte klarlagt. I stora studier utförda på individer inom militären har plattfot klassificerats som ofarligt och anses även minska risken för stressfrakturer.
Vid förvärvad plattfot som följd av tibialis posterior dysfunktion är prognosen god och det krävs sällan någon operation om korrekt åtgärder tillförs i rätt skede. Obehandlad förvärvad plattfot kommer dock med stor sannolikhet att förvärras med tid. Detta på grund av skadans förlopp samt en naturlig försvagning av muskulatur, sen- och ligamentstrukturer i samband med åldrande.
Hur kan man undvika Plattfot
Forskning på hur plattfot kan förebyggas är sparsam. Det finns studier som visar på att träning för fotens muskulatur kan minska faktorer kopplade till plattfot. Detta innebär att träning av fotmuskler sannolikt kan förebygga utvecklingen av förvärvad plattfot.
Det är inte rekommenderat att använda skoinlägg i preventivt syfte. Användning av skoinlägg kan minska belastningen som foten måste utstå men rekommenderas endast som behandling vid symtomgivande plattfot.
Referenser
Unver B, Erdem EU, Akbas E. Effects of Short-Foot Exercises on Foot Posture, Pain, Disability, and Plantar Pressure in Pes Planus. J Sport Rehabil. 2019 Oct 18;29(4):436-440.
Okamura K, Fukuda K, Oki S, Ono T, Tanaka S, Kanai S. Effects of plantar intrinsic foot muscle strengthening exercise on static and dynamic foot kinematics: A pilot randomized controlled single-blind trial in individuals with pes planus. Gait Posture. 2020 Jan;75:40-45.
Arain A, Harrington MC, Rosenbaum AJ. Adult Acquired Flatfoot. [Updated 2021 Aug 11]. In: StatPearls [Internet]. Treasure Island (FL): StatPearls Publishing; 2021 Jan-.
Kosashvili Y, Fridman T, Backstein D, Safir O, Bar Ziv Y. The correlation between pes planus and anterior knee or intermittent low back pain. Foot Ankle Int. 2008 Sep;29(9):910-3.
Yagerman SE, Cross MB, Positano R, Doyle SM. Evaluation and treatment of symptomatic pes planus. Curr Opin Pediatr. 2011 Feb;23(1):60-7.
Simonsen OH, Revald P, Kjaer IL, Christensen M, Mølgaard C, Lass P. Tibialis posterior-seneinsufficiens. En ofte overset årsag til smertefuld platfod hos voksne [Tibialis posterior tendon dysfunction. An often neglected cause of painful adult flatfoot]. Ugeskr Laeger. 2006 Sep 25;168(39):3314-6.
Tack för att du vill lämna ditt omdöme på Skadekompassen.se. Dina synpunkter hjälper andra att välja och få bra vård.
Tänk på att:
Tips på innehåll:
Så här används informationen du lämnar