Plattfot och lågt fotvalv hos vuxna

Det finns många definitioner av plattfot men främst är det en term som beskriver avsaknad av ett medialt fotvalv med eller utan utåtvinkling (valgus) av hälbenet. Plattfot har för många ett dåligt rykte och att det alltid medför besvär, detta har medfört att många idag använder den kliniska termen Pes Planus för att beskriva fottypen. Plattfot innefattar symtomfria och symtomgivande fotpositioner, flexibel och rigid plattfot samt medfödd eller förvärvad plattfot.

Ibland används begreppen pronation, överpronation eller låga fotvalv synonymt med plattfot. Det är vanligt med ett lågt fotvalv och en ökad pronationsrörelse vid plattfot men det är inte detsamma. Alla fötter utför en pronation vid belastning.

Varför får man Plattfot?

Bland barn upp till 7 år är den rapporterade förekomsten av plattfot 51%. Denna typ av plattfothet försvinner ofta i samband med tillväxt och hos barn i 10 årsåldern är det endast 5% som har plattfot. I den vuxna befolkningen är förekomsten av plattfot mellan 15-23%, vilket alltså innebär att en del utvecklar plattfot med tid. Detta brukar kallas förvärvad plattfot.

Många fall av förvärvad plattfot beror på en nedsatt funktion i, och möjlig skada på, tibialis posteriorsenan samt en försvagning av stabiliserande ligament i foten (spring- och deltoideum-ligamenten).

Tibialis posterior muskelns funktion är dels att vinkla foten nedåt (plantarflektera) och inåt (invertera). Funktionen att invertera foten är mycket viktig för fotens stabilitet, då denna rörelse vid gång medför att ligament och andra passiva strukturer bättre kan utföra sin uppgift. Om funktionen i muskeln blir nedsatt tappar foten mycket av sin stabilitet vilket kan leda till ligamentförsvagning. När denna förlust av funktion förekommer och ligamenten töjs ut och försvagas påbörjas en deformitet av foten med en successiv förvärvad plattfot om ingen åtgärd införs.

En stram vadmuskulatur och kort hälsena kan också medföra en störd mekanik i foten som leder till plattfot.

Prognos vid Plattfot

Det finns motsägelsefulla konsekvenser av generell plattfot hos vuxna och prognos är därför svår att beskriva. I en relativt ny studie rapporterades ett samband mellan plattfot och ökad risk för generell fotsmärta samt flera skador i fot och underben. Det kan även finnas ett samband mellan plattfot och utveckling av främre knäsmärta och ländryggssmärta, detta är dock inte klarlagt. I stora studier utförda på individer inom militären har plattfot klassificerats som ofarligt och anses även minska risken för stressfrakturer.

Vid förvärvad plattfot som följd av tibialis posterior dysfunktion är prognosen god och det krävs sällan någon operation om korrekt åtgärder tillförs i rätt skede. Obehandlad förvärvad plattfot kommer dock med stor sannolikhet att förvärras med tid. Detta på grund av skadans förlopp samt en naturlig försvagning av muskulatur, sen- och ligamentstrukturer i samband med åldrande.

Hur kan man undvika Plattfot

Forskning på hur plattfot kan förebyggas är sparsam. Det finns studier som visar på att träning för fotens muskulatur kan minska faktorer kopplade till plattfot. Detta innebär att träning av fotmuskler sannolikt kan förebygga utvecklingen av förvärvad plattfot.

Det är inte rekommenderat att använda skoinlägg i preventivt syfte. Användning av skoinlägg kan minska belastningen som foten måste utstå men rekommenderas endast som behandling vid symtomgivande plattfot.