Senskada (tendinit, tendinos, tendinopati)

Den rekommenderad behandling vid tendinopati är alltid konservativ initialt. Detta innebär att behandling med rehabilitering (belastningsmodifikation och belastningsregim), medicinering och andra modaliteter som stötvågsbehandling och laserbehandling (LLLT) alltid utgör en första instans. Vid långvariga och ihållande besvär där en konservativ behandling inte ger resultat kan dock åtgärder som injektion eller operation övervägas. I de flesta fall rekommenderas operation endast då belastningsregim ej gett resultat efter 12 månader. I en studie drogs slutsatsen att det inte fanns någon skillnad i utkomst efter operation och fysioterapi, och ingen skillnad mellan operation och sham-operation.

Forskningen visar att olika behandlingar har effekt vid senskador men kan idag inte visa på vilken behandling som är bäst i de olika faserna. Det teoriseras dock kring mer fokus på belastningsbegränsning och smärtlindring vid akuta och tidigare stadier samt mer aktiv behandling vid degenerativa förändringar i senan.

Rehabilitering

Rehabilitering vid tendinopati innefattar 4 olika grundprinciper:

1. Belastningsbegränsning
2. Excentrisk träning
3. Biomekanisk faktorer
4. Stretching

Grundläggande för en rehabiliterings period vid tendinopati är att begränsa belastningen som senan utsätts för. Detta innebär att aktivitetsnivå granskas och reduceras där belastningen blir för hög mot senan. Det är dock viktigt att inte avsluta aktivitet helt då aktivitet och belastning till en viss grad är gynnsamt för läkning. För att hitta en bra nivå av belastning mot senan kan en smärthanterings modell användas. Detta innebär att smärtan under aktivitet inte får överstiga 5 på 10 gradig skala, där 0 innebär ingen smärta och 10 värsta tänkbara smärta. Smärtan ska heller inte vara ihållande, smärta som uppstår i samband med aktivitet bör försvinna efter avslutad aktivitet. Aktivitet som bidrar med ökad smärta som varar i över 12h bör reduceras. Det är också mycket viktigt att tillåta senan att vila mellan belastningen. En viloperiod på 48 timmar mellan träningspass rekommenderas.

Excentrisk eller tungt belastad, långsam träning utgör även det en grundpelare i rehabiliteringen av tendinopati. Excentrisk träning innebär att senan belastas under den fas i rörelsen då den förlängs. Excentrisk träning har visats bidra med omstrukturering av senan och återgång till en normal senstruktur. Det är dock viktigt att belastningen mot senan är anpassad till individen, då främst baserat på smärta. Tungt belastad, långsam träning innebär liksom vid excentrisk träning att senan belastas relativt tungt och långsamt, men både koncentriskt (förkortningsfasen) och excentriskt. Det kan vara mer fördelaktigt att inte påbörja excentrisk, eller tungt belastad långsam träning i ett tidigt stadie av tendinopati och istället fokusera på belastningsbegränsning.

Biomekaniska faktorer innebär att reducera belastningen mot senan genom att fördela krafter över flera muskler eller större portioner av den påverkade senan. Detta innebär till exempel att motverka överpronation vid akillestendinopati med hjälp av träning eller skoinlägg eller minska belastningen på hälsenan genom att använda skor med så kallad rockersula samt att använda ett ergonomiskt tangentbord vid lateral epikondylit.

Effekten av stretching är omdebatterad och det finns ingen evidens för att stretching kan motverka tendinopati. Stretching används dock regelbundet i rehabilitering då det ofta leder till en symtomlindring. En stretch ska utföras efter aktivitet, hållas i 30 sekunder och gärna utföras varje dag.

Läkemedelsbehandling

Användande av läkemedel vid tendinopati kan lindra smärta kortvarigt. NSAIDs, non-steroid anti-inflammatory drugs, syftar till att dämpa pågående inflammation. Endast lite inflammatorisk påverkan är närvarande vid tendinopati och effekten av NSAIDs är därför begränsad. Behandling med NSAIDs kan medföra lindring i upp till 5-7 dagar, och används främst i den reaktiva fasen. Det finns ingen evidens för långvarig behandling med NSAIDs vid tendinopati.

Steroidbehandling med glukokortikoider kan administreras på olika sätt, till exempel genom jontofores och injektion. Precis som med NSAIDs är användningsområdet främst i det akuta skedet av tendinopati och kan leda till kortvarig smärtlindring. Behandling med steroider via injektion medför dock en risk vid behandling av långvarig tendinopati (se injektionsbehandling).

Injektionsbehandling

Injektionsbehandling vid tendinopati är en metod som innebär injektion av en substans i den skadade senan. Effekten och riskerna måste övervägas vid behandling och baseras i vad som injiceras. Injektion av glukokortikoider kan leda till kortvarig smärtlindring vid akut tendinopati. Det medför dock en risk för ruptur vid behandling av en mer långt gången degeneration av senan. Detta då glukokortikoider hämmar produktionen av kollagen.

Injektion av lidocain och dextros, även kallat proloterapi, i senor används för att stimulera läkning i den skadade senan. Sklerosering innebär injektion i senan där substansen (polidocanol) syftar till att minska neovaskularisering i senan. Sklerosering utförs under ultraljudsguidning för att injektionen sa träffa blodkärlen. Både proloterapi och sklerosering kan minska besvär vid tendinopati men har inte granskats i större studier och effekterna kontra riskerna behövs fortfarande studeras vidare.

Stötvågsbehandling, Ultraljudsbehandling och Low-Level Laser-behandling (LLLT) är modaliteter som vårdpersonal använder för att minska smärta samt påskynda läkningsprocessen. Dessa behandlingsmodaliteter innebär liten till ingen risk för patienten men effekten av behandlingen är ännu inte helt klarlagd.

Stötvågsbehandling har bevisad effekt genom minskad smärta och förbättrad funktion vid tendinopati. För senor med kalkinfällning är resultaten av stötvågsbehandling goda och kalkinfällningar kan reduceras. Vid behandling av senor utan kalkinfällning är resultaten varierade men leder ofta till minskad smärta.

Ultraljudsbehandling har funnit länge, men effekten är ifrågasatt. Det finns idag ingen enväldig forskning som tyder på att ultraljud rekommenderas vid någon form av tendinopati.

Laserbehandling (LLLT) är, i jämförelse med stötvågs- och ultraljudsbehandling, en relativt ny behandlingsmetod. Behandlingen syftar till att öka blodgenomströmning och minska smärta. Effekten av behandlingen är smärtlindring men påverkan av senstrukturen är ej fastställd.

EPTE / EPI är en elektroterapi-behandlingsmetod som kombinerar två behandlingsmetoder som länge använts inom skolmedicinen; akupunktur och likströmsbehandling. Behandlingsmetoden innebär att en ultraljudsguidad akupunkturnål med likström förs in i den degenererade vävnaden. Detta initierar en lokal inflammatorisk process vilken syftar till att starta en regeneration i senan. Behandlingsmetoden har utvecklats under de senaste 15 åren och har de senaste åren börjat erbjudas i Sverige och har ännu begränsat forskningsunderlag. Vid akuta tillstånd leder likströmsbehandlingen till att svullnad minskar och i senare läkningsfaser leder behandlingen till att stimulera läkningsprocessen och man har även sett att senor regenererar  till friskare vävnad även i degenererade vävnad.

Operation

Kirurgiskt ingrepp ses i behandlingen av tendinopati som en sista utväg då andra former av behandling inte ger resultat. Som vid tidigare diskuterade behandlingsmetoder är det viktigt att ställa effekt mot risk och invasiva åtgärder medför en större risk än konservativ behandling. Studier visar även att operation inte medför med full säkerhet fullt tillfrisknande.

Experimentell behandling

Forskning bedrivs på flera olika behandlingsalternativ vid tendinopati. Inom rehabilitering undersöks effekten av tyngre koncentrisk-excentrisk styrketräning som substitut till excentrisk träning och brytandet av rörelsemönster genom tendon neuroplastic training. Behandling med stamceller och tillväxthormoner kan i teorin bidra till läkning av senstrukturen, fler studier på behandlingen krävs dock.