Meny

Välj från lista

Stressfraktur i foten – Marschfraktur

Stressfraktur i foten – marschfraktur

Till skillnad från en vanlig fraktur, som ofta är ett resultat av trauma, uppstår en stressfraktur som följd av överbelastning. Vid upprepad, hög belastning kan det uppstå små sprickor i skelettet som då kallas för stressfraktur. Vid fortsatt kraftig belastning kan skadan försämras och det är därför viktigt med avlastning från aktiviteter som provocerar smärtan för skadans läkning.

Vanligen drabbas fotens så kallade metatarsalben. Metatarsalbenen är långa rörliknande ben som går från mellanfoten ut till tårna. Stressfrakturer förekommer i störst utsträckning i det andra metatarsalbenet. Individer som ökar sin träningsintensitet snabbt eller ändrar träningsunderlag lider en högre risk.

Symtom vid stressfraktur

  • Diffus eller lokal smärta i framfoten (tidigt stadie)
  • Smärta som ökar vid belastning (tidigt stadie)
  • Vilosmärta (senare stadie)
  • Svullnad (senare stadie)

Prognosen vid stressfraktur är god, det är dock viktigt att begränsa belastningen mot foten under en tid för att skadan ska läka. Behandling är främst fokuserad på aktivitets modifiering. Ytterligare kan avlastande skoinlägg rekommenderas.

Symtom

Smärta vid stressfraktur är ofta diffust lokaliserad över främre delen av foten men kan även placeras vid en specifik punkt på framfotens ben. I ett tidigt skede är smärtan ofta intermittent, det vill säga att den kommer och går. Aktivitet som gång, löpning och hopp provocerar smärtan för att sedan avta när foten vilas. I svårare fall kan även vilosmärta och svullnad förekomma i det skadade området. Det skadade området är ofta ömt vid beröring.

Så här ställs diagnosen

Stressfraktur kan ofta diagnostiseras av vårdgivare efter en klinisk bedömning och sjukdomshistoria. När sjukdomshistorian ger misstankar om stressfraktur kan skelettet stressas genom specifika metoder och om då smärtan provoceras kan diagnosen ställas. Ett specifikt test för att differentiera stressfraktur från till exempel metatarsalgi eller mortons neurom är att fatta tag i tån och komprimera leden genom ett axiellt tryck. Vid stressfraktur provocerar detta smärta i mellanfoten.

I de fall då det finns tvivel kring diagnos kan teknisk undersökning användas. Röntgen, ultraljud eller MRT kan då ge ytterligare information som konfirmerar diagnosen. Vanlig röntgenundersökning kan missa stressfrakturer i ett tidigt stadie, detta på grund av att undersökningsmetoden inte upptäcker tidiga förändringar i skelettet. Förändringarna syns först efter två och ibland ända upp till sex veckor efter symtomdebut. Om det finns en stark misstanke om stressfraktur men vanligt röntgen inte visar något kan ultraljud eller MRT vara relevant.

När och var ska man söka vård

Om du har besvär med smärtor i framfoten, och du har provat att vila från aktivitet samt sko-modifieringar men fortsatt besväras av smärta rekommenderas kontakt med en vårdgivare som har god insyn i diagnostik och behandling av fotskador. Vårdgivaren kan då hjälpa dig med diagnostik och tillsammans kan ni lägga upp en åtgärdsplan.

Hitta vård

Anatomi och biomekanik

Framfoten består av fem långa smala rörben, metatarsalbenen. Dessa rörben går från mellanfoten ut till första leden mot tårna. Metatarsalbenen tillsammans med tårna kallas ofta för strålar där den första strålen består av det första metatarsalbenet och två ben i själva stortån. Den första strålen har det största och starkaste skelettdelarna och den femte strålen de minsta. För de flesta är den första strålen också längst och tar upp den största delen av belastning vid belastning mot foten.

Metatarsalbenen ska röra sig i rotationsmoment för att tillåta en inåt- och utåtrotation av framfoten. Detta är en viktig del av fotens rörlighet då vi går. Den andra och tredje strålen är något mer fixerade än de andra och stor del av rotationsmomentet rör sig runt omkring dessa. Ytterligare ska metatarsalbenen kunna vinklas uppåt och nedåt i förhållande till mellanfotsbenen, i medicinska termer dorsal- respektive plantarflexion.

Orsaker

Skadan uppstår som följd av en ökad belastning mot metatarsalerna. Vid upprepad, kraftig belastning mot foten uppstår små sprickor i skelettet som följd av att skelettet upprepat sviktar och böjs. Individer som har påbörjat träning som belastar fötter mycket, till exempel börjat löpträna, eller idrottsaktiva som har ökat träningsbelastningen drastiskt på kort tid lider en ökad risk för stressfraktur.

Det är vanligast med stressfraktur i det andra metatarsalbenet men samtliga metatarsalben kan drabbas. Det är dock ovanligt att stressfrakturer förekommer i det första metatarsalbenet.

Ytterligare delas orsakerna till stressfraktur i framfoten upp i interna, externa och fysiologiska faktorer.

Interna faktorer

  • Fixation i plantar eller dorsalflexion av metatarsalbenen (se anatomi och biomekanik)
  • Lång andra stråle (se anatomi och biomekanik)
  • Stramhet i vadmuskel
  • Lågt fotvalv (pes planus)

Externa faktorer

  • Undermåliga skor
  • Hastigt ökad belastning mot foten
  • Byte av underlag vid träning

Fysiologiska faktorer

  • Övervikt
  • Dålig kondition
  • Begränsad muskelstyrka och uthållighet

Alla dessa faktorer utom fixation i plantar eller dorsalflexion av metatarsalbenen och lång andra stråle kan du påverka, vilket gör att du potentiellt sett har god kontroll över skaderisken.

Prognos

Med rätt behandling kan stressfrakturer i foten läka ut på fyra till åtta veckor. Efter denna tid ska aktivitetsgrad successivt stegras, det är viktigt att inte belasta foten fullt direkt då det finns risk för återfall.

Behandling

Behandling består främst av vila från provocerande aktivitet. Denna vila rekommenderas tills dess att vardaglig aktivitet kan utföras helt utan smärta, därefter rekommenderas en successivt stegrad aktivitetsnivå tills det att normal aktivitetsgrad har uppnåtts.

Det är sällan rekommenderat att helt avlasta foten vid stressfraktur. Det kan i enstaka fall dock vara aktuellt med gips eller stabiliserande ortos och partiell eller full avlastning. Vid stressfraktur av det femte metatarsalbenet i växande individer har normalt en sämre läkningsförmåga och total avlastning och gips eller ortos rekommenderas ofta.

Det går att vara aktiv trots stressfraktur, det går till exempel bra att träna resten av kroppen, simma eller träna cykling på lågt motstånd (så länge det skadade skelettet inte utsätts för stort tryck av pedalen). För den som vill fortsätta springa rekommenderas löpning i bassäng med en speciell löpväst. Det är dock viktigt att ingen smärta provoceras av löpning i bassäng.

Skoinlägg

Användande av skoinlägg rekommenderas ofta vid stressfraktur i foten. Stödet från skoinlägg kan bidra med en förändrad belastningsbild och minska stressen som skelettet utsätts för. Det är dock ingen vedertagen behandlingsåtgärd och ska endast rekommenderas då det finns en tydlig anledning, till exempel vid stelhet i första strålen.

Stötvågsbehandling

Stötvågsbehandling har en rapporterad god effekt i enstaka fall. Det är dock inte en vedertagen behandlingsmetod som bör rekommenderas för samtliga individer med stressfraktur. Läs mer om Stötvågsbehandling.

Laserbehandling

Laserbehandling rekommenderas sällan som behandling vid stressfrakturer i dagsläget. Det finns forskning som stödjer användandet av low-level laser för att främja läkning av annars svårläkta frakturer bland djur. Det har ännu inte gått att påvisa en påskyndad läkningsprocess bland människor. Behandling med laser kan användas som komplement till annan behandling vid stressfraktur men bör inte utgöra den enda behandlingen. Läs mer om Laserbehandling.

Egenvård

Vid stressfraktur är det av stor vikt att ta ett uppehåll i den träning/aktivitet som misstänks ha orsakat skadan. Behandling baseras i stor del på att minska belastning mot det skadade området och alternativ träning rekommenderas. Det är dock inte rekommenderat att använda kryckor eller att undvika all form av belastning mot foten i ett tidigt stadie av skadan.

Ytterligare kan det vara bra att se över skor och underlag vid träning. Stötdämpande skor samt skor med en korrekt passform rekommenderas. Undvik trånga eller för stora skor. Ofta är ett hårt underlag värre för belastningen mot metatarsalbenen och träning på ett mjukare underlag kan innebära minskad risk för stressfraktur.

Diffrentialdiagnoser

Referenser

Chauhan A & Sarin P (2006). Low Level Laser Therapy in Treatment of Stress Fractures Tibia: A Prospective Randomized Trial. MJAFI

Chuckpaiwong B, Cook C, Pietrobon R & Nunley J A. (2007). Second Metatarsal Stress Fracture in Sport: Comparative Risk Factors Between Proximal an Non-proximal Locations. Br J Sports Med.

Hähni M, Hirchmüller A & Baur H. (2016). The Effect of Foot Orthoses With Forefoot Cushioning or Metatarsal Pad of Forefoot Peak Plantar Pressure in Running. Journal of Foot and Ankel Research

Jones B H, Thacker S B, Gilchrist J, Kimsey Jr D C & Sosin D M. (2002). Prevention of Lower Extremity Stress Fractures in Athletes and Soldiers: A Systematic Review. Epidemiol Rev.

Patel D S, Roth M & Kapil N. (2011). Stress Fractures: Diagnosis, Treatment, and Prevention. Am Fam Physician

Rome K, Handoll H H G & Ashford R L. (2005). Interventions for preventing and treating stress fractures and stress reactions of bone of the lower limb in young adults (Review). Cochrane Database of Systematic Reviews

Print Friendly, PDF & Email
  • Skribent

  • Uppdaterat

    2018-10-17

  • Skriv ut

  • Dela

Tack för att du vill lämna ditt omdöme på Skadekompassen.se. Dina synpunkter hjälper andra att välja och få bra vård.

Tänk på att:

Tips på innehåll:

Så här används informationen du lämnar