Stressfraktur underben (tibiae)
Vad är en stressfraktur i underbenet?
En stressfraktur i underbenet, även känt som tibia, är en överbelastningsskada som drabbar många idrottare och personer som deltar i fysiskt krävande aktiviteter. Denna typ av skada är vanlig inom sporter som löpning, fotboll och basket, där benen utsätts för upprepad belastning under träning och tävling. I denna artikel kommer vi att förklara vad en stressfraktur är, hur den diagnostiseras och behandlas, samt hur du kan förebygga denna typ av skada och återgå till träning och sport efter att ha återhämtat dig. För att ge dig en grundlig förståelse av ämnet kommer vi även att besvara några vanliga frågor och funderingar kring stressfrakturer i underbenet.
Symtom på stressfrakturer i underbenet
Symtomen på en stressfraktur i underbenet kan variera något beroende på den exakta platsen och svårighetsgraden av skadan. Här är några av de vanligaste symtomen som kan tyda på en stressfraktur:
Smärta
Det primära symtomet på en stressfraktur är smärta i det drabbade området. Smärtan kan vara gradvis ökande och förvärras av viktbelastande aktiviteter som gång, löpning eller hoppning. Smärtan kan lindras något vid vila men kan återkomma när aktiviteten återupptas. Smärtan har ofta en tydlig punkt som gör mest ont. Detta skiljer stressfraktur en del från benhinneinflammation (medialt tibiasyndrom) som ofta har en mer diffus smärtlokalisation och ofta drabbar både höger och vänster underben.
Svullnad
Svullnad kan förekomma i det drabbade området som en reaktion på skadan. Svullnaden kan vara mild till måttlig och tenderar att öka efter aktivitet.
Ömhet
Det drabbade området kan vara ömt vid beröring eller tryck. Ömheten kan vara lokaliserad till en specifik punkt längs benet, vilket kan indikera den exakta platsen för stressfrakturen.
Stelhet
Stelhet i det drabbade området kan förekomma, särskilt efter en period av vila eller på morgonen. Stelheten kan minska något efter uppvärmning eller lätt aktivitet.
Nedsatt rörlighet och prestanda
Om stressfrakturen är allvarlig brukar det vara mycket smärtsamt att fortsätta vara aktiv. Detta leder till nedsatt rörlighet och prestanda i det drabbade benet. Detta kan påverka din förmåga att utföra vissa aktiviteter och sporter. Vid misstanke om stressfraktur bör detta undersökas tidigt, så att rätt behandling kan sättas in tidigt.
Orsaker till stressfrakturer
Stressfrakturer uppstår när benet utsätts för upprepad belastning under en längre period utan tillräcklig tid för återhämtning. Detta leder till att benet inte kan reparera sig självt, vilket resulterar i en stressfraktur. Ofta kan detta uppkomma på grund av en kombination av olika orsaker som tillsammans leder en stressfraktur. Nedan följer några specifika orsaker till stressfrakturer:
Överträning
Att träna för mycket utan tillräcklig vila kan orsaka att benet blir överbelastat och skadas. Det är viktigt att balansera träningsbelastningen med tillräcklig återhämtningstid för att undvika stressfrakturer.
Träningsfel
Plötsliga förändringar i träningsintensitet, varaktighet eller underlag kan öka risken för stressfrakturer. Det är viktigt att gradvis öka träningsintensiteten och anpassa sig till nya underlag för att undvika överbelastningsskador.
Biomekaniska faktorer
Vissa personer har en naturlig benstruktur eller gångmönster som ökar risken för stressfrakturer. Studier har visat att benlängdsskillnad, ökad inåtföring av höften och ökad inversion/pronation av hälen ger en ökad risk för stressfraktur i underbenet hos motionslöpare.
Dålig utrustning
Otillräcklig dämpning eller stöd från skor kan bidra till ökad belastning på benen, vilket ökar risken för stressfrakturer. Det är viktigt att använda skor som passar dina fötter och din aktivitet för att minska risken för skador.
Osteoporos eller låg bentäthet
Personer med låg bentäthet, till exempel på grund av osteoporos, löper en ökad risk för stressfrakturer eftersom deras ben är mer benägna att skadas vid belastning.
Dålig näring
Otillräckligt intag av kalcium och vitamin D kan påverka benhälsan och öka risken för stressfrakturer. Det är viktigt att äta en balanserad kost som innehåller tillräckliga mängder kalcium och vitamin D för att stödja starka och friska ben.
Genom att förstå de olika orsakerna till stressfrakturer och identifiera eventuella riskfaktorer kan du vidta åtgärder för att minska risken för att drabbas av denna smärtsamma och begränsande skada.
Diagnostisering av stressfrakturer i underbenet
Om du misstänker att du har en stressfraktur i underbenet är det viktigt att söka medicinsk hjälp för att få en korrekt diagnos och behandling. Diagnosen av en stressfraktur innefattar vanligtvis flera steg:
Medicinsk anamnes och undersökning
Läkaren/fysioterapeuten kommer att ställa frågor om dina symtom, träningsvanor och eventuella riskfaktorer för stressfrakturer. Du kommer också att genomgå en undersökning av det drabbade området för att bedöma smärta, svullnad och ömhet.
Röntgen
Röntgenbilder kan tas för att utesluta andra orsaker till smärta, såsom benbrott eller inflammation. Stressfrakturer är dock inte alltid synliga på röntgenbilder, särskilt i de tidiga stadierna av skadan.
Magnetresonanstomografi (MRI) eller datortomografi (DT)
Om röntgenbilderna inte ger en klar diagnos kan läkaren beställa en MRI- eller DT-undersökning för att få en mer detaljerad bild av det drabbade området. Dessa avancerade bildtekniker kan upptäcka stressfrakturer som inte syns på röntgenbilder.
Benintensitetsscintigrafi (benscanning)
I vissa fall kan en benscanning rekommenderas för att identifiera stressfrakturer. Denna teknik använder en liten mängd radioaktivt material som injiceras i blodomloppet för att upptäcka områden med ökad benomsättning, vilket kan tyda på en stressfraktur.
När diagnosen stressfraktur har bekräftats kommer läkaren att rekommendera en behandlingsplan som är anpassad till dina specifika behov och mål. Tidig diagnos och behandling är viktigt för att förhindra att skadan förvärras och för att säkerställa en effektiv återhämtning.
Behandling av stressfrakturer i underbenet
Behandlingen av stressfrakturer syftar till att lindra smärta, låta skadan läka och undvika framtida skador. Behandlingsplanen kan variera beroende på svårighetsgraden av skadan och individuella faktorer. Behandling brukar inkludera:
Vila
Att ge det drabbade benet vila är en grundläggande del av behandlingen för stressfrakturer. Det innebär att undvika viktbelastande aktiviteter och sporter som förvärrar smärtan. I vissa fall kan kryckor, gips eller ortos rekommenderas för att avlasta benet ytterligare.
Smärtlindring
Läkemedel såsom paracetamol eller ibuprofen kan användas för att lindra smärta och inflammation. Det är viktigt att följa läkarens rekommendationer och doseringsanvisningar för att säkerställa att läkemedlet används på ett säkert sätt.
Is
Att applicera is på det drabbade området flera gånger om dagen i 15-20 minuter åt gången kan hjälpa till att lindra smärta och minska svullnad.
Kompression
Användning av kompressionsstrumpor eller -bandage kan bidra till att minska svullnad och stödja det drabbade området.
Högläge
Att hålla det drabbade benet i högläge när du vilar kan bidra till att minska svullnaden.
Fysioterapi
När smärtan har minskat och läkningen påbörjats kan en fysioterapeut hjälpa dig att återgå till aktivitet och sport på ett säkert sätt. Fysioterapin kan innefatta övningar för att stärka musklerna runt det drabbade området, förbättra rörligheten och förhindra framtida skador. Detta kan även inkludera förändring av teknik i t ex löpning.
Förändringar i träningsrutin och utrustning
Det kan vara nödvändigt att justera din träningsrutin och använda lämplig utrustning, såsom skor med bättre stöd och dämpning och ortopediska skoinlägg för att minska risken för framtida stressfrakturer.
Kirurgi
I sällsynta fall, när stressfrakturen är allvarlig eller inte svarar på konservativ behandling, kan kirurgi bli nödvändigt. Kirurgiska ingrepp kan innebära att man stabiliserar frakturen med skruvar, stift eller plattor.
Återhämtningstiden för stressfrakturer varierar beroende på skadans svårighetsgrad och individuella faktorer. Det är viktigt att följa läkarens och fysioterapeutens råd noggrant och att inte återvända till aktivitet och sport för tidigt, eftersom detta kan leda till att skadan förvärras eller återuppträder. Generellt kan det ta från sex veckor upp till flera månader för en stressfraktur att läka helt.
Förebyggande av stressfrakturer i underbenet
För att minska risken för stressfrakturer och främja god benhälsa kan du vidta följande förebyggande åtgärder:
Gradvis ökning av träningsbelastning
Öka träningsintensiteten, frekvensen och varaktigheten långsamt för att ge dina ben tid att anpassa sig till belastningen. Om du redan har en hög träningsdos kan det vara klokt att använda “10 %-regeln”, vilket innebär att du inte bör öka din träningsvolym med mer än 10 % per vecka.
Vila och återhämtning
Se till att ge dina ben tillräckligt med tid för vila och återhämtning mellan träningspass. Balansera intensiva träningsdagar med lättare träningsdagar eller vilodagar. Detta i synnerhet om du börjar träna efter en period utan regelbunden träning.
Varierad träning
Inkludera olika typer av träning i din rutin, såsom styrketräning, simning och cykling, för att ge dina ben en paus från upprepade belastningar. Repetitiv belastning, t ex löpning varje dag, kan öka risken för överbelastningsskador. Detta framförallt om du inte är van vid aktiviteten sedan lång tid tillbaka.
Använd rätt utrustning
Välj skor som passar din fot- och löpstil och byt ut dem regelbundet, eftersom slitna skor kan förlora sin dämpning och stöd. Ortopediska skoinlägg kan minska risken för att få stressfraktur i underbenet.
Styrketräning
Stärk musklerna kring dina ben och i din bålmuskulatur för att förbättra stabilitet, balans och stödja skelettstrukturen.
Rätt teknik
En bra teknik är viktigt för att inte belastningen ska bli ofördelaktig. En dålig teknik kan göra att belastningen främst hamnar på några specifika strukturer i din löpning.
God kost och näring
Ät en balanserad kost rik på kalcium och vitamin D för att stödja benhälsan. Tala med din läkare eller en näringsexpert om eventuella tillskott som kan vara lämpliga för dig.
Genom att följa dessa förebyggande åtgärder kan du minska risken för stressfrakturer och njuta av en aktiv och hälsosam livsstil utan smärtsamma avbrott.
Vanliga frågor och svar
Hur lång tid tar det att läka en stressfraktur i underbenet?
- Läkningstiden för en stressfraktur varierar beroende på individuella faktorer och skadans svårighetsgrad, men generellt sett kan det ta mellan 6 och 8 veckor för en stressfraktur att läka helt.
Kan jag fortsätta träna med en stressfraktur?
- Det är viktigt att vila det skadade benet och undvika aktiviteter som belastar det för att ge det tid att läka. Du kan dock ofta fortsätta med lågintensiva aktiviteter som inte belastar det skadade området, såsom simning eller cykling.
Hur kan jag veta om jag har en stressfraktur?
- Om du upplever smärta, svullnad och ömhet i underbenet efter upprepad belastning kan det vara tecken på en stressfraktur. Det är viktigt att söka läkare eller fysioterapeut för att få en korrekt diagnos och behandling.
Är det möjligt att få en stressfraktur i andra delar av kroppen?
- Ja, stressfrakturer kan förekomma i andra delar av kroppen, såsom foten, höften och ryggraden. Dock är underbenet en av de vanligaste platserna för stressfrakturer.
Kan jag förhindra stressfrakturer helt?
- Det är inte alltid möjligt att helt förhindra stressfrakturer, men genom att följa rekommendationerna för förebyggande åtgärder, såsom att använda korrekt utrustning, variera träningen och öka träningsintensiteten gradvis, kan du minska risken för att drabbas av en stressfraktur.
Referenser
Vannatta CN, Heinert BL, Kernozek TW. Biomechanical risk factors for running-related injury differ by sample population: A systematic review and meta-analysis. Clin Biomech (Bristol, Avon). 2020 May;75:104991
Romani WA, Gieck JH, Perrin DH, Saliba EN, Kahler DM. Mechanisms and management of stress fractures in physically active persons. J Athl Train. 2002 Jul;37(3):306-14.
Bennell KL, Malcolm SA, Thomas SA, Reid SJ, Brukner PD, Ebeling PR, Wark JD. Risk factors for stress fractures in track and field athletes. A twelve-month prospective study. Am J Sports Med. 1996 Nov-Dec;24(6)
Tack för att du vill lämna ditt omdöme på Skadekompassen.se. Dina synpunkter hjälper andra att välja och få bra vård.
Tänk på att:
Tips på innehåll:
Så här används informationen du lämnar