Skadekompassen > Behandlingsm. > TENS som behandling vid kortvarig och långvarig smärta

TENS som behandling vid kortvarig och långvarig smärta

Transkutan Elektrisk Nervstimulering (TENS) – En metod för smärtlindring

TENS är en icke‑invasiv, läkemedelsfri terapi där svaga elektriska impulser blockerar smärtsignaler och frisätter endorfiner. Metoden kan ge lindring liksom läkningsstimulerande effekt vid såväl akuta/kortvariga som kroniska/långvariga tillstånd och låter dig självbehandla hemma med professionellt stöd.

Vad är TENS och hur fungerar det?

Man skiljer mellan vanlig (konventionell) TENS och Interferentiell TENS (IFT) där de båda syftar till att bidra till smärtlindring och läkning, men där de skiljer sig åt både fysiologiskt och tekniskt.

TENS är den metod som är tydligast beskriven och mest förekommande i svensk sjukvård, medan IFT ännu är mer av ett klinikverktyg med ökande användning.

Vanlig TENS är lite enklare att hantera och kostar mindre i inköp och lämpar sig mycket bra för hembehandling. IFT är något mer avancerad och lite dyrare men kan också användas hemma genom att följa medföljande instruktioner. Skillnaderna beskrivs utförligare längre ner.

Man skiljer också på hög och lågfrekvent stimulering där lågfrekvent ger muskelkontraktioner, är läkningsfrämjande och ger längre längre tids smärtlindring, men förskjuten i tid liksom högfrekvent vilken är mer direkt smärtlindrande, men å andra sidan mer kortvarig.

EMS, vad är det? EMS ger också elektrisk impuls via plattor mot huden. Syftet är att aktivera (spänna) muskeln för att få en träningseffekt och/eller relaterad avslappningseffekt efter sådan stimulans. Det används vid exempelvis muskelatrofi efter skada eller operation, neurologisk rehabilitering (t.ex. stroke), idrottsspecifik styrketräning eller för venös återflödesstöd. Många apparater har idag flera olika funktioner (TENS och EMS) i samma apparat.

TENS, EMS och IFT bör ses som ett komplement till övriga medicinska åtgärder vid olika smärt- och sjukdomstillstånd och att det kan skapa bättre förutsättningar för funktionsförmåga, rehabilitering, vardagshälsa och tillfrisknande.

Lågfrekvent vs högfrekvent TENS – kärnskillnader

Egenskap	Lågfrekvent TENS	Högfrekvent TENS
Typisk frekvens	1–10 Hz (vanligast 2, 4 eller 10 Hz)	80–120 Hz (ibland 50–150 Hz)
Primär mekanism	Aktiverar A-delta- och motoriska nerver → ökad endorfin-/enkefalinfrisättning. Skapar lätt rytmisk muskelkontraktion.	Stimulerar A-beta-fibrer → blockering av smärtsignaler (Gate-control). Ingen eller minimal muskelkontraktion.
Mål / nytta	Långvarig smärtlindring (30 min – flera timmar). Ökad cirkulation, muskelavslappning.	Omedelbar, kortvarig smärtlindring under/strax efter behandling. Lämplig när muskeln är för öm för kontraktion.
Typiska indikationer	Kronisk nociceptiv smärta (rygg, artros). Spasticitet, djup muskelspänning, ödem.	Akut post-op/traumatisk smärta. Dysmenorré, tidig förlossningssmärta. Öm mjukdelsskada.
Patientupplevelse	Rytmiska ”pulser”, lätta muskelryckningar.	Kontinuerlig pirrande känsla utan synlig kontraktion (muskelryckning).

Tumregel för klinisk användning

Högfrekvent TENS ger snabb, sensorisk smärthämning – idealiskt vid akuta smärtor.
Lågfrekvent TENS ger mer långvarig, endorfinmedierad lindring och ökad cirkulation – används när lätt muskelaktivitet tolereras.

Genom att växla eller kombinera lägen kan behandlingen skräddarsys efter smärttyp, tolerans och funktionsmål.

Skillnader mellan konventionell TENS och Interferential TENS (IFT)

Dessa två former av transkutan elektrisk stimulering lindrar smärta på olika sätt. Tabellen nedan sammanfattar deras viktigaste tekniska och kliniska skillnader.

Egenskap	Konventionell TENS	Interferential TENS (IFT)
Bärfrekvens	1 – 150 Hz (lågfrekventa pulser)	Två medelhöga frekvenser (t.ex. 4000 Hz och 3980 Hz) som skapar en lågfrekvent interferens i vävnaden (i detta fall 20 Hz)
Elektroder	Två elektroder direkt över smärtområdet eller längs nervbanan	Fyra elektroder i korsmönster runt smärtområdet
Djup i vävnad	Ytlig → måttligt djup stimulering	Djupare stimulering tack vare interferenseffekten
Hudkänsla	Kan upplevas som pirrande/stickande vid hög intensitet	Mjukare känsla; hög tolerans även vid högre intensitet
Typ av muskelaktivering	Rytmisk, ytlig ”muskelpump” vid 1–10 Hz	Djupare och mer diffust spridda kontraktioner
Vanliga indikationer	Akut/kronisk smärta, ytliga strukturer, hemmabruk	Ländryggssmärta, artros, djup muskel- eller ledsmärta, klinikbruk eller guidat hemmabruk
Muskelavslappning	Begränsad, ytligare effekt	Ofta effektiv för djup muskelspänning
Behandlingstid	Vanligtvis 20 – 40 minuter	Samma eller något längre (25 – 45 minuter)
Lämplighet för hemmabruk	Hög (portabla, prisvärda enheter)	Medel – något mer avancerad utrustning

Konventionell TENS (Transkutan Elektrisk Nervstimulering)

Frekvensområde: Vanligtvis 1–150 Hz.
Elektroder: Placeras direkt över smärtområdet eller längs nerver.
Stimulering: Pulser med låg spänning och låg ström rakt in i vävnaden.
Verkningsmekanism:
- Aktiverar A-beta-fibrer → hämmar smärtsignaler i ryggmärgen (”gate control”).
- Frigör endorfiner vid lågfrekvent inställning.
- Kan förbättra lokal cirkulation och därmed läkningsprocessen

Interferentiell TENS (IFT/IFC – Interferential Current Therapy)

Frekvensområde: Två medelhöga frekvenser (exempel 4000 Hz respektive 3800 Hz) skapar en lågfrekvent interferens (20 Hz) i vävnaden.
Elektroder: Fyra elektroder i korsmönster över smärtområdet.
Stimulering: Den terapeutiska signalen bildas djupt i vävnaden via interferens.
Verkningsmekanism:
- Djupare stimulering än vanlig TENS.
- Mindre hudirritation tack vare hög bärfrekvens.
- Kan påverka både sensoriska och motoriska nerver.

✅ Användarrekommendationer

Konventionell TENS lämpar sig bäst för:

Hemmabruk och ytliga smärttillstånd
Patienter som vill ha en liten, enklare och mer portabel behandlingutrustning
Nervsmärta och akuta smärtor

IFT lämpar sig bäst för:

Djupare muskel- och ledsmärtor
Patienter med känslig hud eller obehag av vanlig TENS
Användning i fysioterapeutisk klinik eller guidat hemmabruk

När och för vilka tillstånd är TENS effektivt?

TENS rekommenderas som en kompletterande behandling vid en rad smärttillstånd, exempelvis kronisk ländryggssmärta, artros, inflammatorisk ledsmärta, post‑operativ smärta, neuropatisk smärta (ex. diabetisk neuropati) samt menstruationssmärta, förlossningssmärta och idrottsskador.

TENS respektive IFT vid knäartros – en evidensöversikt

Nedan sammanfattas de bästa tillgängliga systematiska översikterna (systematic reviews) och meta-analyserna för transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) respektive interferential current therapy (IFT) vid knäartros. Referenserna inkluderar antal randomiserade kontrollerade studier (RCT), deltagarantal, centrala resultat och bedömd evidensgrad.

Behandling	Referens (SR + MA)	Design / omfattning	Centrala resultat	Evidensnivå*	Kort sammanfattning
TENS	Wu Y et al. Clinical Rehabilitation 2021. DOI: 10.1177/02692155211065636	14 RCT (n = 1 398)	• Signifikant smärtreduktion (VAS) • Förbättrad funktion (WOMAC) • Störst effekt när TENS kombineras med träning	Måttlig	SMD för VAS ≈ –0,55; inga allvarliga biverkningar. Rekommenderas som komplement till övningsprogram.
IFT	Chen HL et al. Scientific Reports 2022. DOI: 10.1038/s41598-022-13478-6	10 RCT (n = 493)	• Korttidssmärta: SMD = –0,64 • Långtidssmärta: SMD = –0,36 • Korttidsfunktion: SMD = –0,39 • Inga allvarliga biverkningar	Låg–måttlig	Visar både kort- och långtidssmärtlindring; behov av större RCT för dosstandardisering.

*Evidensnivå enligt GRADE-klassificering rapporterad i respektive översikt.

Klinisk tolkning – knäartros

TENS: Bredast underlag; bäst effekt i kombination med styrke- och gångträning.
IFT: Liknande eller något större korttidseffekt på smärta men färre studier; används främst i klinik för djup stimulering.
Båda modaliteterna anses säkra och kan väljas utifrån patientpreferens, behandlingsmiljö och om hemmabruk (TENS) eller djupare klinikstimulering (IFT) är mest praktiskt.

Fördelar och säkerhetsprofil för TENS

Icke‑invasiv & läkemedelsfri: inga systemiska biverkningar.
Hemanvändning: full kontroll över behandlingstillfällen.
Kombinerbar: kan utan risk kombineras med fysioterapi, träning eller läkemedel.
Minimal risk: vanligaste biverkan är lätt hudirritation under elektroderna.

Dosering och inställningar (TENS)

Tillstånd	Frekvens (Hz)	Pulsbredd (µs)	Intensitet	Behandlingstid
Akut smärta	80–120	50–100	Låg – behaglig	20–30 min × 4/dag
Kronisk smärta	2–10	150–250	Medelhög – lätt muskelryckning	30–45 min × 1‑3/dag
Muskelåterhämtning	35–50 (burst)	200–400	Tydlig kontraktion	10–20 min × 3‑5/vecka

Tips: Starta alltid på låg intensitet och öka gradvis tills stimuleringen känns tydlig men komfortabel.

Behandlingsprotokoll för 23 vanliga diagnoser (TENS)

Klicka på respektive diagnos för rekommenderad frekvens, pulsbredd och egenvård.

Trokanterit (inflammation utsida höft)

Högfrekvent 80–100 Hz, 20–30 min, 2–3 ggr/dag
Lågfrekvent 2–10 Hz för cirkulation
Egenvård: Avlasta, aktivera sätesmuskler, ev. trokanter‑bälte, hemlaser

Ischias

80–100 Hz initialt, 2–10 Hz för endorfiner
30–45 min, 2–4 ggr/dag
Egenvård: Bålstabilitet, undvik tunga lyft, diskförbättrande övningar, hemlaser

Impingement i axeln

80–100 Hz låg intensitet
20–30 min, 2×/dag
Egenvård: Rotatorkuffs‑övningar, hemlaser, ergonomi

Ryggskott (akut lumbago)

Högfrekvent 80–100 Hz, 30–45 min, 3–4 ggr/dag
Lågfrekvent 2–10 Hz för muskelavslappning
Egenvård: Undvik tunga lyft, neutral rygg, core‑träning, diskförbättrande övningar

Lumbago (kronisk ländryggssmärta)

Högfrekvent 80–100 Hz, 30–45 min, 2–3 ggr/dag
Lågfrekvent 2–10 Hz för cirkulation
Egenvård: Regelbunden träning, ergonomisk arbetsmiljö, postural träning

Diskbråck i nacken

Högfrekvent 80–100 Hz, 20–30 min, 2×/dag
Lågfrekvent 2–10 Hz för inflammation
Egenvård: Diskförbättrande övningar, undvik plötsliga rörelser, fysioterapi, hemlaser

Diskbråck i ländryggen

Högfrekvent 80–100 Hz, 30–45 min, 2–3 ggr/dag
Lågfrekvent 2–10 Hz för muskelspänning
Egenvård: Diskförbättrande övningar, bålstabilitet, hemlaser

Muskelbristning

Akut: 80–100 Hz låg intensitet, 20–30 min, 2–3 ggr/dag
48–72 h+: 2–10 Hz måttlig intensitet for cirkulation
Egenvård: Vila, gradvis rehab, hemlaser

Nackspärr (akut torticollis)

Högfrekvent 90–110 Hz, 20 min, 2–4 ggr/dag
Lågfrekvent 2–5 Hz för avslappning
Egenvård: Diskförbättrande övningar, lätt rörlighet, ergonomisk kudde

Spänningsvärk

Högfrekvent 100 Hz, 20–30 min dagligen
Lågfrekvent 2–4 Hz vid kronisk spänning
Egenvård: Avslappningsövningar, stresshantering

Ont i nacke‑hals‑öra (muskelrelaterad)

Högfrekvent 80–100 Hz, 20 min, 1–2×/dag
Lågfrekvent för avslappning
Egenvård: Käkavslappning, stretch, nacke-käk övningar

Smärta från käkleder (TMD)

Högfrekvent 90–120 Hz, 15–20 min, 1–2×/dag
Lågfrekvent 2–10 Hz för muskelspänning
Egenvård: Bettövningar, undvik ensidigt tuggande, värme

Migrän

Profylaktiskt: 4–10 Hz låg intensitet
Pågående attack: 80–100 Hz (råd från läkare)
20 min, 1–2×/dag
Egenvård: Kall kompress, tyst mörkt rum, god sömn

Huvudvärk (icke‑migränös)

Högfrekvent 80–100 Hz, 15–30 min vid behov
Lågfrekvent 2–5 Hz för kronisk spänning
Egenvård: Mindfulness, nackstretch, värme

Spänningshuvudvärk

Högfrekvent 100 Hz på skuldra/nacke, 20 min, 2×/dag
Lågfrekvent 2–4 Hz för avslappning
Egenvård: Posturala pauser, massage, yoga

Artros (knä)

Högfrekvent 90–100 Hz, 20–30 min, 2–3×/dag
Lågfrekvent 2–10 Hz kontraktion för cirkulation
Egenvård: Lågimpact‑träning, viktkontroll, hemlaser

Artros (handled)

Samma parametrar som knäartros
Egenvård: Grepstrengthening, handledsortos vid behov, hemlaser

Artros (tumled)

Högfrekvent 90–100 Hz kring CMC‑1, 20–30 min, 2–3×/dag
Lågfrekvent 2–10 Hz för cirkulation
Egenvård: Tumbasortos, ergonomiska grepp, hemlaser

Artros (fotled)

Högfrekvent 90–100 Hz, 20–30 min
Lågfrekvent 2–10 Hz för vätskeomsättning
Egenvård: Balansövningar, ortoser, viktkontroll, hemlaser

Artros (mellanfot)

Parametrar som vid fotled
Egenvård: Skoinlägg, lågimpact‑träning, hemlaser

Tennisarmbåge (epikondylit)

Högfrekvent 100 Hz, 15–25 min, 2×/dag
Lågfrekvent 2–4 Hz för återhämtning
Egenvård: Excentrisk träning, avlastning, ortos, hemlaser

Stukad fot

Initialt högfrekvent 90–120 Hz låg intensitet
48 h+: 2–10 Hz för cirkulation
15–30 min, 2–3×/dag
Egenvård: Kompression, högläge, medicinsk träning, hemlaser

Inflammation i en led (artrit, bursit)

Högfrekvent 80–100 Hz, 20–30 min, 2×/dag
Lågfrekvent 2–10 Hz för cirkulation (icke-akut)
Egenvård: Antiinflammatorisk kost, mild rörelse, vila vid flare, hemlaser

Dosering och inställningar (IFT)

Tillstånd	Beat-frekvens (Hz)	Bärfrekvens (kHz)	Intensitet	Behandlingstid
Akut smärta	90 – 130 (sweep)	≈ 4 kHz	Sensitiv – behaglig	15–30 min × 2-4/dag
Kronisk smärta	2 – 10 (sweep)	≈ 4 kHz	Medel – lätt motorisk respons	20–40 min × 1-2/dag
Muskelåterhämtning	35 – 50 (burst)	≈ 4 kHz	Tydlig kontraktion	10–20 min × 3-5/vecka

Tips: Placera fyra elektroder i kors över området. Börja på låg intensitet och öka tills stimuleringen känns tydlig men komfortabel.

Behandlingsprotokoll för 23 vanliga diagnoser (IFT)

Klicka på respektive diagnos för rekommenderad beat-frekvens, bärfrekvens och egenvård.