Diskbråck i ländryggen

Anatomi och biomekanik

Ett symtomgivande diskbråck uppstår ofta hastigt i samband med en framåtböjning. Den vanligaste skademekanismen är en viktbärande framåtböjning med en samtidig vridning åt höger eller vänster. Detta förekommer ofta vid olika typer av lyft. Även om besvärsdebut ofta är akut uppkommer diskbråck i ländryggen även av överbelastning över tid. Det kan röra sig om ett repetitivt arbete eller idrott. Det är inte ovanligt att individen har ådragit sig en ökad/förändrad belastning under de senaste veckorna. 

Diskbråck i ländryggen är vanligast på disken mellan kota L4-L5 och L5-S1. Mellan L5-S1 sker 75% av ländryggens rörelseuttag i framåt- och bakåtböjning och 20% av rörelsen sker mellan L4-L5. Troligtvis är detta en bidragande orsak till att diskbråck ofta drabbar just dessa nivåer. De sista 5% av rörelsen sker mellan L1-L3. 

Diskbråck i ländryggen uppkommer vid vissa åldrar, främst mellan 25-50 års ålder, med en median på 41 år. Detta beror troligt på diskens utveckling under vårt åldrande. Åldrandeprocessen i disken påbörjas redan under vår barndom och strukturen i disken förändras gradvis. Redan vid 3-års ålder minskar blodtillförseln till disken markant. Med åldern minskar diskhöjden och den blir hårdare och mindre flexibel. I 20-årsåldern syns att gränsen mellan anulus fibrosus (den yttre hinnan) och nucleus pulposus (den inre kärnan) börjar suddas ut. Några år senare börjar också den yttre kanten på anulus fibrosus att bli mindre tydlig. Detta kan troligt göra att risken för skador i disken sker efter en viss ålder. Att risken för diskbråck minskar i äldre åldrar beror på att disken då är klart sänkt och är hårdare i sin struktur.

Fysiska arbeten som belastar ländryggen ger en ökad risk för lumbalt diskbråck, men även tidspressade arbeten och jobb som innebär mycket bilkörande misstänks förknippas med ökad risk. 

Övervikt är en riskfaktor för att få diskbråck. Det beror sannolikt på att diskarna utsätts för mer viktbärande. Personer med övervikt har också visat sig har ökat risk för återkommande lumbala diskbråck.

Genetik

Mellan 3-5 procent drabbas av symtomgivande diskbråck av den vuxna befolkningen under en livstid. När den besvärsfria befolkningen undersöks med MR på ländryggen har det upptäckts att 33% av personer i 40 års ålder har diskbråck i ländryggen. Det är således långt ifrån alla diskbråck som ger symtom. Läs HÄR för att få mer information om diskbråck och magnetröntgen.

Diskbråck i ländryggen är ungefär lika vanligt hos kvinnor och män, men förekommer oftare hos personer med viktbärande yrken eller idrotter. Idrotter som slägga och motorsport verkar öka risken för diskbråck. Rökning ökar också risken att få diskbråck samt att få tillbaka besvären senare i livet. 

Det finns en klar ärftlig faktor i diskbråck. Det har kunnat bevisas att det är en ökad risk att få diskbråck i ländryggen om någon i den nära familjen också haft det. Det har även upptäckts att vissa personer har en specifik kollagentyp som verkar öka risken för diskbråck. Denna kallas för “collagen IX tryptophan allele”.

Prognos

Diskbråck i ländryggen läker ut med tid. Det kan dock ta tid att bli helt återhämtad. Hos två tredjedelar har diskbråcket helt eller delvis läkt efter 6 månader. 

De allra flesta (75-80%) upplever full återhämtning inom ett år efter besvärsdebut. Det finns ingen skillnad i resultat på längre sikt mellan de som opereras eller inte opereras. Yngre återhämtar sig snabbare än äldre vid diskbråck i ländryggen.